LONDON
Jag lovade jag Hanna att det året hon fyllde 10 så skulle vi åka till London. När jag väl lovat något så försöker jag göra allt för att hålla det löftet. Jag ljuger om jag säger att jag INTE var nervös över att jag skulle ge henne denna 10-års present. Nu med facit i hand så skulle jag aldrig varit nervös eftersom jag vet hur resan blev. Vi hade en fantastisk resa tillsammans. Vi har många roliga minnen som bara vi delar
Nästa barn att få åka med Faster Milli är Elin. Hon ville först till Lalandia sen Japan. Men jag tror vi ska hålla oss till Europa för allas skull. Jag tror det kommer bli en resa till Italien. Vart Oscar vill resa när han är 10 vet jag inte än .)
Flygresan till London
Vi valde att flyga från Kastrup med EasyJet. Hanna sov över eftersom vi skulle upp tidigt för att ta tåget från Höör till Kastrup. Varken jag eller Hanna kunde sova, men vi lyckades få några timmars sömn innan det var dags att gå upp. Tågresan gick jättebra. Hanna ritade och jag läste. Väl på Kastrup så skulle vi hitta vår gate så vi kunde checka in. Alla som känner mig vet att jag hellre är på plats innan utgiven tid än efter. Så vi var liiiiite för tidiga. Vi fick helt enkelt vänta en bra stund. När allt var incheckat och klart och vi kunde konstatera att väskorna absolut inte var för tunga så begav vi oss för att äta frukost.
Första dagen i London
När vi landat så visste vi att vi skulle ta oss med tåg från Stansted flygplats till Liverpool street. Från Liverpoolstreet skulle vi åka metro til North Acton där vårt hotell låg. Som tur var så kunde man köpa biljetter till tåget på planet och ett engelst jojokort som heter Oystercard. Detta gjorde jag och det var supergött att slippa trixa med detta på flygplatsen. När vi landat så rådde det stor förvirring hos den ena resenären, nämligen mig själv. Vart skulle vi ta vägen??? Hanna sa vi kan ju gå ner där, nä sa jag nu måste vi stanna och tänka. Det gick några minuter och några svordomar for runt i huvudet. NU var det ju jag som var vuxen, skulle ha ansvar och bla bla bla. Hanna hade rätt, hahahah. Sagt och gjort vi gick dit Hanna pekade och hittade vårt tåg och nu fick vi pusta ut i 45 minuter innan det var dags för att gå av på Liverpool Street. När vi kom till metron så skulle vi precis gå igenom och ta oss ner då alla lampor släcktes. Evakuerar stationen sa en man och sen började det tjuta. Jag och Hanna fick snällt ta våra väskor och lämna stationen. Vi såg hur ambulansen kom men vad som hände vet vi inte riktig. Dock fick vi vårt första mål mat på resan, det fick bli MacDonalds. Ja jag vet inte särskilt kul men det gick snabbt och var välbehövligt. Till sist kom vi till vårt mål: North Acton.
North Acton
I denna del av England bodde vi. Det tog ca 35 minuter från Liverpool Street att åka hit. Vi valde att hoppa av vid North Acton istället för West Acton för att enligt Hanna var det bättre för det innehöll ett n som finns i Hanna. Ja logiken var väl inte den bästa men för oss visade sig det funka. Denna del av England var väl ok. En sömning liten förort. Grejen var att enligt hotellets hemsida skulle det ta ca 10 minuter om man kom med metron till North Acton. Hanna och jag gick i EN TIMME innan vi hittade hotellet. Då hade vi hunnit fråga fyra-fem personer om vägen. En av dem var en fyllegubbe som INTE pratade ren engelska, hahaha. Mot slutet var Hanna och jag så trötta så jag sa att nu sätter jag mig ner och gråter, då såg jag hotellets skylt. Vi möttes av en indier som inte kunde förstå varför vi gått fel! Hmmm, det var väldigt enkelt. När vi sen fått den riktiga vägvisningen till tunnelbanan så såg vi att om vi bara hade gått ett annat håll så var vi ganska så nära vårt mål. Så från 60 minuter kortade vi nu ner vår promenad till 10 minuter. Hanna var superduktig och klagade inte alls att vi fick gå till och från hotellet .)

Inne på detta matställe åt vi vår frukost. Du fick hur många toast du ville men då fick man snåla på marmeladen, hahaha. Det var inte världens bästa frukost precis och speciellt inte för Hanna som fått veta att det skulle finnas äggröra, bacon och inte minst bönor i tomatsås. Så fel fatser Milli hade, så fel!

A to Z hette vårt hotell. De fyllde funktionen att man hade någonstans att sova. Inget hörjdarställe men det dög.
Madame Tussauds
Samma dag som vi landade på engelsk mark och efter vi äntligen hittat vårt hotell så valde vi att gå till Madame Tussauds. Dels för att vi ville se något spännande och jag hade en känsla att köerna skulle vara mindre. Vi hade verkligen tur, det var ingen kö alls, inte så mycket folk och dessutom hittade vi en sightseeingbuss som skulle ta oss ut i London dagen därpå. Madame Tussaud var verkligen en av resans höjdpunkter.

Ja jag vet att det INTE är Spock, men live long and prosper funkar ändå. Jean Luc Picard är min favoritkapten i Star Trek
Sightseeingbussen, Harrods, Natural History Museum och Fish and Chips
Lördagen skulle komma att innehålla många fina minnen och upplevelser. Vi valde att åka med en sightseeingbuss där man kunde hoppa av och på som man ville. Jag var lite orolig för att Hanna inte skulle gilla iden att åka en buss inne i stan. Jag kunde inte ha mer fel. Hanna ville inte hoppa av. Vi satt i två hela timmar och pratade, fotograferade, åt frukt och godis och drack vatten där emellan. det var verkligen väl investerade pengar (tack mamma och pappa för bidraget).

London Eye. Vi åkte inte upp i den för Hanna ville inte eller så var det för att jag är extremt höjdrädd, kommer inte ihåg riktigt vems fel det var, host!
Vårt första avhopp från bussen skedde vid det berömda varuhuset Harrods. Snacka om att man önskade att man hade en fet plånbok där. Fast vi hade det väldigt roligt när jag skulle förklara för Hanna vad det egentligen kostade i svenska pengar. Oj 4800 för en handväska sa Hanna. Nja det är mera som ca 50 tusen svenska kronor för den ursnygga handväskan som såg ut som en tiger och som var beströdd med kristaller. Vi hittade sedan till deras fikahörna där vi fikade för att sen gå och shoppa det vi hade råd med, nämligen souvenirer
Efter Harrods så hoppade vi på bussen igen för att hoppa av vid nästa stopp som var Natural History Museum. Hanna hade läst i vår Londonbok att de hade fossiler och en blåval i naturlig storlek. Väl på väg till museet så sa jag till Hanna att jag trodde att vi gick fel. Hanna ville slå vad och då slog vi vad om ett pund. Jag trodde vi var på väg till museet för Science, jag borde ju veta bättre, hahaha. När det gäller att hitta ovan jord och med en karta så är Hanna bättre än mig. Under jord, med metron så var jag drottning .) Härligt när vi kompletterar varandra så bra tycker jag. Således förlorade jag ett pund!

Kan ni se hur stor den är? Hanna fick övertyga sin faster om att de verkligen är så stora för även om jag så det med mina egna ögon så kunde jag inte fatta det.
Efter vår lilla tur på museet var det dags att hoppa på bussen igen och åka tillbaka till Baker Street. Väl där satte vi oss på en restaurang och beställde maträtten vi pratat om under flera månader, nämligen Fish and Chips. Vi blev verkligen inte besvikna.
Brittish Museum och shopping
Hanna fick mer eller mindre styra vad vi skulle göra eller se. Det var ju hennes resa. Som tur är så har jag en mycket söt och smart brorsdotter som är ganska så lik sin faster .) Hanna ville mer än gärna gå och titta på olika museer men även shoppa lite. Den näst sista dagen lade vi att viga åt Brittish Museum och shopping. På Brittish Museum föll det självklara valet på den egyptiska och den asiatiska avdelningen. Hanna ville se den mumifierade katten eller som hon sa till farfar ”Jag har sett lik” och jag ville se de olika buddhastatyer som de har.
Efter Brittish Museum, shopping och middag så var det dags att åka tillbaka till North Acton för den sista natten i London. På morgonen skulle vi åka hem. Som vanligt, HOST, så hade jag beräknat tiden lite fel. Vi fick sitta några timmar extra på flygplatsen. Den som hade myror i brallan och inte kunde sitta still var INTE Hanna utan jag. Hanna var superduktig, hon roade sig med att läsa och att titta på film. Snacka om att jag var tacksam för att jag tog med min iPod Touch.

Hotellets värd tyckte att jag var en stark kvinna. Tror jag det! Här asar jag ner en 18.9 kg tung väska ner för tre våningar och ni ser ju hur smal trappan är. Vad hände med alla gentlemän? Hannas väska bar jag ner innan, för så snäll är jag!

Hannan på tåget som kallas för Stansted Express. Hon satt och läste, mumsade godis, drack lite och hade det riktigt bra .) Hunden heter Bolt, han hade också en bra semester.
I början på resan så var jag nervös. Jag fick äran att ha med Hanna på en helt underbar resa. Vi hade det superkul och jag tror inte det är sista gången vi sticker iväg tillsammans .)
Jag hoppas att ni har njutit av att läsa och att se på bilderna, förhoppningsvis har ni fått er ett gott skratt och smålett lite. Dock kommer ni aldrig kunna vara lika glad som jag är för denna resa.














































